Here we go again
DÅ:
NU:
Som jag tidigare nämnt så hade jag inte vant mig vid så här mörkt hår. Riktigt mörkrött - nästintill svart. Sanningen är nu den.. Att jag har inte vant mig än! Vill ha tillbaka en ljusare och mer intensiv rödfärg igen.
Trivdes ju bra i det.. Varför förstörde jag det? Det var dumt av mig. En impulsiv handling. Inte alls ovanligt gällande mig och mitt hår. Det är oftast impulsivitet som ligger bakom mina regelbundna hårförändringar. Till exempel att jag klippte luggen mer än hälften så lång. Vad gjorde jag det för? Det var ju onödigt, den är bara ivägen och går inte att fixa..
Så. Färdigt med gnällandet. Jag vet vad jag ska göra! Nästa vecka tror jag att jag ber Marielle agera frisör. Fast.. Jag låter henne inte gå loss helt fritt. Det blir strikta regler. Viktigt att jag blir nöjd! Måste ju klara av att låta mitt hår vila någon gång. Speciellt nu när det för en gångs skull har kommit en bit längre än axellångt. Vore ju waste att tappa det då. Faktiskt.
